Affektkramper
I helgen var de dags igen, denna gång skrämde vi nog våra goa vänner på köpet.
Anfallen kommer mer sällan o det är jätte skönt, dock är man inte lika beredd när det väl sker, tidigare har jag oftast gått undan med Lea när det väl händer men ibland hinner jag inte reagera innan de är för sent.
Vet att för dom som inte sett ett anfall kan tycka det är väldigt obehagligt så tänkte lyfta det här igen bara för att ge lite info o påminnelse.
Lea har så kallade affektkramper som är tydligen vanligt hos mindre barn då nervsystemet inte är fullt utvecklat. Oftast börjar ett anfall med att barnet blir arg/ledsen eller rädd. Barnet börjar gråta/skrika till det tappar andan o i Leas fall svimmar. Det är inget som är farligt o kan inte ge några skador men kan vara obehagligt för åskådare att se. Barnet blir livlös, slutar andas, blir blek o kan få kramp.
I helgen fick Lill tjejen två anfall på rad o det tog då längre tid för henne att komma tillbaka o jag fick klappa henne på kinden för att få någon kontakt med henne. När hon vaknar till är hon ofta rädd o ledsen då hon själv inte förstår vad som hänt. Varför anfallen kommer kan vara svårt att säga, denna gång för att jag ville byta blöja o sätta på pyjamas medan Lea inte riktigt höll med. Ofta sker anfallen i samband med trötthet hos vår tjej.
Tycker det är viktigt att lyfta detta då det som sagt kan vara obehagligt att se medan vi som föräldrar är mer van då vi hunnit med några anfall det senaste året.
Efter ett anfall är ofta Lea väldigt trött så hon fick krypa ned i sängen o sova även denna gång, hon sov gott under natten o livet var som vanligt när solstrålen vaknade på morgonen o familjen hade en riktigt mysig söndag :)
Hej hopp
